.

Det här med att bli vuxen. När räknas man egentligen som vuxen? När man är 18? När man kan köra bil? När man kan laga mat? När man kan tvätta? När man har egen lägenhet? När man har jobb? Som liten ville man ingenting annat än att bli vuxen och få bestämma själv. Well, nu är jag vuxen på många sätt och låt mig säga såhär: being a grown up sucks. Att bestämma själv är ingen frihet, utan snarare flera ångestfyllda beslut man måste ta varje dag. Ansvar måste tas. Förväntningar ska uppfyllas och dessa förväntningar är inte nådiga. Man ska bidra med något till samhället. För att få det att gå runt måste man jobba. Man måste bo själv. Vill man ha någonting får man fixa det själv. Vill man bli någonting är det endast upp till en själv. Man ska dessutom vara på ett visst sätt, se ut på ett speciellt sätt, bete sig adekvat i de flesta situationer fast man ibland bara vill lägga sig ned och skrika som ett litet barn. Man ska värna om sina relationer och skapa nya. Man ska kunna lösa konflikter. Man ska kunna resa. Man ska skaffa barn. Man vet så mycket när man är vuxen, vilket leder till extremt många överanalyseringar och funderingar kring allt. Detta leder i sin tur till ångest, ganska grov ångest i många fall. Och depression. Men å andra sidan är väl det en del av livet. Hur jag väljer att hantera det är som sagt bara upp till mig. 

 

#stabilt #tänkaren #överanalyseraren