Babbel

Häromdagen trodde jag att det äntligen var vår, så jag satte på mig converse, skinnjacka och solglasögon. Tyvärr hade jag fel, det var bara vår i en dag, sedan blev det som vanligt igen (som vanligt=höst/vinter) så det var bara att sätta på sig dunjackan och de fodrade skorna igen. Frågan är när det faktiskt ska bli vår på riktigt. Jag orkar inte med dessa blåsiga dagar längre. Det är ju förfan svinkallt ute. Hursomhaver så var min födelsedag jättemysig och jag fick fina presenter. Hur ser livet ut annars då? Jo, det rullar på med jobb, jobb och ännu mer jobb. Ibland har jag mina stunder då jag bara vill lägga mig ned och skrika av trötthet, men det ska jag försöka att inte göra, haha. Ångest har jag fortfarande, varje dag för att vara exakt, och det är ingenting som kommer försvinna. Det enda jag kan göra är att försöka leva med den, så kanske det iallafall blir lite bättre. Jag försöker göra saker hela tiden, men mina negativa tankar kommer hela tiden vilket sätter igång ångesten i kroppen. När ångesten kommer vill jag bara SKRIKA på riktigt för det känns som att jag kommet bli psykiskt sjuk, och lägga mig ned någonstans alternativt fly från situationen. Men jag gör inte det. Eller ibland kan det hända att jag går därifrån eller liknande och det händer ofta att jag undviker saker som jag tidigare har fått ångest av. Men jag försöker iallafall. Min hjärna blir så utmattad av allt det här kan jag tala om. Det kanske är därför jag är så sinnessjukt trött hela tiden? Jag har varit och tagit blodprov, men provsvaren har inte kommit än. Om allting är okej med mina värden tror jag seriöst att all min ångest och allt kämpande är det som tröttar ut mig så förbannat mycket (plus jobbet förstås hehe). Jag blev liksom trött bara av att skriva om ångesten.. Jaja, bjuder på lite random bilder.