.

Det här med att det alltid är offret som av någon anledning alltid ska anpassa sitt efter liv efter gärningsmän börjar gå mig på nerverna. Kvinnor uppmanas exempelvis till att inte gå ut och gå/springa med hörlurar i öronen, eftersom risken då ökar att bli våldtagen eller mördad. Jaha, så nu ska vi fokusera på vilka åtgärder offren ska vidta för att inte bli våldtagna eller mördade? Gå inte på krogen. Drick inte alkohol. Ha inte kjol. Ha inte korta shorts. Ha inte klänning. Ha inte urringade tröjor. Lyssna inte på musik. Gå inte på fest. Gå inte hem ensam. Var inte på fel plats vid fel tillfälle. Varför kan vi inte bara lära oss att det aldrig, under några omständigheter, är offrets fel? Varför kan vi inte bara förstå att det inte finns något som heter "oj, hen var på fel plats vid fel tillfälle" när det kommer till brottsoffer? Det går inte att vara på fel plats vid fel tillfälle. Enligt de flesta domstolar verkar detta strukturella samhällsproblem inte vara ett riktigt problem, eftersom kvinnan möjligen inte sa nej, eller hade för utmanande kläder, eller hade flirtat med personen, eller först hade sagt ja och sedan ångrat sig, eller var medvetslös, eller var ute och sprang med musik i öronen (GOD FORBID!) eller bara sågs som ett objekt vem som helst har rätten att göra vad den vill med. 

 

Risken för en kvinna att bli våldtagen (sannolikt av en man) ökar alltså genom att hon bara är som hon själv vill vara - fri. Mannen har tydligen rätt till en kvinnas kropp. Kvinnan ska med andra ord stanna inne. För annars får hon ju skylla sig själv om hon blir våldtagen, utsatt för sexuella trakasserier eller rentav mördad. 

 

Logiskt.