.

Hur kommer det sig att det är så otroligt svårt att börja träna regelbundet? Jag har haft samma "nyårslöfte" varje år i ett par år nu och det är att jag ska börja träna. Jag tror att många känner igen sig i det där, men hur kommer det sig egentligen? Det är så otroligt skönt att träna, men ändå gör man det bara några gånger per år och vid varje årsslut lovar man sig själv att det ska bli ändring nästa år. Det funkar ju aldrig? Vad ska man göra för att hitta motivationen? Jag har försökt med det mesta: tränat själv, tränat med kompisar, gått på gruppass (typ Zumba och sådant som är roligt), joggat, köpt snygga och dyra träningskläder, köpt gymkort osv. Det fungerar ett tag, men sedan orkar man inte längre och tar en paus på några månader. Chipspåsen lockar mer än en tur på löpbandet. Hur kan det vara bättre att vara stillasittande hela dagarna? Alla vet att det inte är det, men ändå är det otroligt få människor som faktiskt gör någonting åt det. "Äsch, jag kan börja träna sedan, är inte så gammal ännu", men JO, det är du. Jag är gammal och min kropp tar stryk av att jag inte tränar. Det kommer jag få leva med när jag är 40. Då kommer jag ångra att jag inte lyfte på mitt arsle och tränade regelbundet. Jag har just nu mer fett än muskler på min kropp och har även gått upp i vikt. Jag bryr mig egentligen inte om min vikt, men jag vet att jag har gått upp pga att jag inte har tränat ordentligt och bara ätit en massa skit. Det har satt sig på min mage, rumpa och mina lår. Det är inte okej. Jag säger inte att jag är tjock, men jag skulle hellre vilja ha muskler där än fett. Jag skulle hellre gå upp i vikt pga att jag har muskler och inte för att jag har ätit skräp och inte rört mig. Det kan nog de flesta hålla med om. "Ja, men nu är det ju jultider", "det är långt tid kvar till sommaren", "nu är det ju helg", "äsch jag kan ta en kaka och en liten chokladbit trots att det är tisdag, kan börja träna nästa vecka istället", det är några exempel på hur jag (och antagligen även många andra) brukar tänka. När jultiderna är slut hittar man på en annan ursäkt. Helt plötsligt är sommaren här och den träningen som skulle börja nästa vecka har fortfarande inte börjat. 

 

Men nu är det slut på det. Jag har lovat mig själv att jag SKA träna, för min hälsas skull. För min framtid. För att jag vet att jag mår bättre av att träna än att bara sitta still. Nu ska jag faktiskt iväg och träna med träningsvärk (ja, hör och häpna, jag tränade även i fredags). Önska mig lycka till.