Rödgrönrosa
Livet som student innebär ett liv i fattigdom (ta mig inte helt seriöst). Det roliga med det är att det finns en viss politiker som vill sänka studielånet och även hade förslag för flera år sedan om att AVSKAFFA (!) CSN. Hur tänkte hon där? Det är frågan. En annan politiker, inom samma block, vill att förskollärare INTE längre ska ha behörighet att arbeta i förskoleklass (om de inte redan är förskollärare som arbetar i förskoleklass, då får de komplettera), vilket kommer träda i kraft i början av 2018, under samma tidpunkt som jag (förhoppningsvis) tar examen. Ser ni det komiska? Om de vinner extravalet betyder det alltså att jag, och många andra, inte kommer kunna arbeta som förskollärare i förskoleklass, vilket i princip innebär att hela utbildningen på 3,5 år var onödig. Jag blir så förbannad. Förstår inte han att bristen på förskollärare kommer öka ännu mer och få ännu lägre status om man inte får arbeta i förskoleklass? Förstår han inte att det är flera tusen som kommer hoppa av utbildningen och bli någonting annat? Jag VET att de flesta som utbildar sig just nu vill ha möjligheten till att jobba i förskoleklass, jag är en av dem. Dessutom är det väldigt många som faktiskt utbildar sig till förskollärare ENDAST för att de vill jobba i förskoleklass. Han vill alltså ta bort den möjligheten. Och hon vill sänka studielånet. Istället för CSN ville hon att studenter skulle låna från sin egen bank, vilket jävla skämt. Därför kommer jag aldrig rösta blått.
Jag är fullt medveten om att de blåa kan styra Sverige. Det finns bara två partier som klarar av det och de har egentligen samma mål. Problemet är att de gör det på helt olika sätt. Vad har hänt under de senaste åren när de blåa har varit vid makten? Sämre villkor för pensionärer. Väldigt mycket privatisering, vilket har inneburit att redan rika människor blir ännu rikare och tjänar pengar på de underlägsna människorna, som exempelvis svårt sjuka, pensionärer etc. Tiggare, tiggare everywhere. Hemlösa, hemlösa, hemlösa.. Alla dessa hemlösa. Varför? Min teori är att det beror på att det framförallt är medelklassen och den lite rikare delen av befolkningen som gynnas av deras politik. Men vi är fler människor än majoriteten. Det finns en minoritet. De glöms bort i den blåa politiken. På ett sätt ÄR det inte mer än rättvist att personer med högre utbildning får högre lön, men på ett annat sätt är det inte det. När det gäller de personer som inte har haft rätt förutsättningar för att kunna söka sig till högre utbildningar, vad händer med dem? Vad händer med de barn vars föräldrar är alkoholister och struntar fullständigt i deras barns utveckling och välbefinnande? Vad händer med de barn som blir misshandlade? Våldtagna? Vad händer med de barn som blir mobbade? Vad händer med de barn som har alldeles för höga krav på sig själva att de inte längre orkar? Vad händer med de barn med annan etnisk bakgrund som hamnar i utanförskap och förföljelse? Vad händer med de barn som har en otrolig potential, men inte kan utveckla den pga att de inte har råd med läxhjälp? De glöms bort. De utbildar sig inte. De tjänar mindre pengar. De gynnas inte, inte någonstans. Det är vi, med stöttande föräldrar, en stabil uppväxt och smiley-face-posters on our walls som har de rätta förutsättningarna för att gynnas av politikerna. Det är vi och dem. De är lägre ned i hierarkin. Vi är högre upp. Det är jag, med min lägenhet, som borde rösta blått om jag vill fortsätta gå i vinst. Det skulle jag ha gjort om jag inte vore solidarisk.
Det finns en enorm klasskillnad i Sverige och den kommer öka om de blåa får makten igen. Utan tvekan. Dessutom kommer SD få mer inflytande då, vilket är helt oacceptabelt. Nej, säger jag. Nu gäller det att de solidariska vinner valet.
No hard feelings till de som röstar blått. De blåa kan styra Sverige, eftersom VI gynnas. Men de andra då?