Fuck it
Jag är inne i en jobbig period just nu. Dock har jag varit med om värre, så jag borde inte klaga. Men när jag har såhär ont i magen p.g.a. skolan, då kanske jag får klaga ändå. Jag har så mycket ångest på dagarna att jag bara stirrar in i datorn och inte kommer på någonting att skriva på hemtentan. Egentligen borde jag inte vara stressad, för jag vet ju att det kommer lösa sig. Jag kommer kunna skriva. Jag kommer lämna in den. Jag kommer (antagligen) få godkänt. Det går inte att känna så när man är mitt inne i det. Jag vill bara att det ska vara över, men för att det ska vara över måste jag ju tag i det. Det är det som är jobbigt. Och det gäller inte bara skolan. Just nu undrar jag varför jag började plugga igen när jag vet hur psykiskt påfrestande det är för mig. Den här enorma prestationsångesten, som visserligen har blivit bättre sedan gymnasiet, äter upp mig. Det är inte bra, men jag vet att jag inte har något val. Jag måste plugga. Så är det bara. När den här tentaperioden är över kommer jag ångra det här inlägget, men det är ett senare problem.
En hyfsat glad tjej på väg till första dagen på förskollärarprogrammet i höstas. Snart har en termin gått. Det blir bra det här.